"Allt har sitt ursprung i korgen – att fläta korgar var det första jag fick lära mig av min mentor i Thailand” berättar smyckekonstnären Tina Domeij. ”Jag kan inte thailändska så bra, men i korghantverket kunde vi mötas och kommunicera – handens språk är universellt.”

Ofta kände hon sig kluven och ifrågasatt under sin uppväxt. 
”Folk vill gärna sätta en i ett fack, men jag – som har en thailändsk mamma och svensk pappa – såg ju varken thailändsk eller svensk ut.”
Korghantverket blev då ett viktigt sätt för henne att uttrycka sig. 
”I den thailändska kulturen är korgen ett självklart föremål. Thailand har en fantastisk hantverkstradition som sällan syns utanför hemmets väggar eftersom den oftast är i form av praktiska och användbara saker. Deras flätade korgar är gjorda i samma teknik som våra rotkorgar. Numera använder man moderna material som plastsnören och nylonlina att fläta korgar av. Plasten är ett hållbart och bra material som inte möglar i det fuktiga klimatet, och korgarna blir lätta att skölja av.”

Tina funderade på hur hon skulle kunna visa upp detta fina hantverk, och det utmynnade i hennes examensarbete på Konstfack där hon flätade stora okonventionella kroppssmycken av plastsnören och nylonlina.
När hon skulle visa dem för den äldre släktingen som lärt henne korgflätning var hon rädd att den gamla kvinnan skulle tycka att smyckena var konstiga eller att hon gjort fel som inte följt traditionen. Men istället var det den gamla som blev inspirerad att själv experimentera.
”Det kändes som ett stort godkännande! Jag är så glad att jag hann visa vad jag utvecklat utifrån det hon lärt mig, för bara ett par månader senare blev hon sjuk och gick bort.”

Att fläta korgar är ett långsamt arbete och Tina Domeij, som utöver utbildningen till smyckekonstnär också har ett textilt förflutet, kände att hon behövde hitta ett snabbare sätt att bygga upp sina korgar. Så istället började hon sy ihop textila rep och band på symaskin.
”Jag ersatte tekniken och materialet, men korgen och behållaren fortsatte att vara i centrum.”

Till den här utställningen på har hon sytt en mängd korgar som hon placerat i kluster.
”Genom hela livet skapas en massa minnen som vi alltid bär med oss. Korgarna i min utställning symboliserar de olika minnena. De flesta är vita, men en del av dem är gjorda i avvikande färger som står för olika olika känslor som t ex lycka och sorg. Dessa är kärnminnen som sticker ut från de vanliga minnena och har en större betydelse för oss. Några av mina egna kärnminnen är hur jag blev förälskad i konsthantverk och hur det började med en korg. Korgen har följt mig genom hela mitt konstnärskap, men har ändrat form, färg, skala och kontext genom åren.”

"Korgen har fått mig att känna mig inkluderad i en kultur jag inte kunde relatera fullt ut till. Det är mitt sätt att kommunicera med den sidan av mitt kulturarv och ett sätt att minnas alla som inspirerat mig. I min korg bär jag med mig kärleken till konsthantverket, värmen från alla människor jag mött på vägen, prestationsångest och sorgen att inte kunna dela med mig av mitt hantverk till dem som inte längre är med oss.”

Hur bär du med dig dina minnen?

Tina Domeij, född 1989, är medlem i Kaleido och bosatt i Uppsala. 2020 tog hon sin masterexamen på Konstfack.
Se även www.kaleido.nu/tina-domeij och https://www.instagram.com/tinadomeijform/

Bilder:
”Glädje”. Ø ca 10–25 cm, höjd ca 7-15 cm, sydda av rep i 80 % återvunnen bomull och 20 % polyester. Foto: Tina Domeij.
”Minnen”. Ø ca 10–17 cm, höjd ca 7-10 cm, sydda av rep i 80 % återvunnen bomull och 20 % polyester. Foto: Tina Domeij.
”Sorg”. Ø 10–23 cm, höjd ca 7-15 cm,  sydda av rep i 80 % återvunnen bomull och 20 % polyester. Foto: Tina Domeij.