”Minnet är ofta väldigt opålitligt samtidigt som det är grunden till ens identitet. Men om det man kommer ihåg om sig själv bara är delvis sant, hur definierar det vem man är?” funderar glaskonstnären Rasmus Nossbring. I denna utställning har han använt sitt konsthantverk för att utforska hur minnen förändras och därmed även definitionen av vår identitet.
”Vad gör det med ens identitet när minnena hela tiden ’sparas om’ och man ständigt skapar sig själv på nytt?”
Med hjälp av gamla glasformar från Reijmyre Glasbruk har han reproducerat formpressade figurer från fabrikens produktion för att sedan dissekera dem.
”För mig representerar formarna dem som lärde mig glasblåsning, glasblåsarna som använde formarna på Reijmyre.”
Delarna har han sammanfogat till nya konstellationer tillsammans med helt egna komponenter. Dessa skulpturer är representationer av både personliga och delade minnen – minnen av minnen.
Att han använder sig av gamla glasformar från Reijmyre faller sig helt naturligt med den bakgrund han har. Trots sin ringa ålder (30 år) har han redan hunnit arbeta fjorton år med glas och uppnått en imponerande hantverksskicklighet. Det började med att han som skoltrött femtonåring blundade och pekade i katalogen med lärlingsutbildningar på gymnasiet.
”Det var en ren slump att det blev glas, för innan dess hade jag bara sett glasblåsning på tv. Men det blev väldigt rätt för mig!”
Han bodde då ett par mil från Reijmyre glasbruk, läste vanliga gymnasieämnen två dagar i veckan och lärde sig glashantverk på glasbruket resten av tiden.
”Jag kom till en arbetsplats och ett sammanhang. Det var nyttigt för mig som tonåring. Och bästa sättet att lära sig något är ju att jobba med det.”
Efter gymnasiet fortsatte han att arbeta på Reijmyre i fyra år.
”Jag tog studenten på en lördag och på måndagen började jag som anställd på glasbruket.”
Han trivdes med arbetet, fick blåsa servisglas i den vanliga produktionen och så småningom även blåsa åt konstnärer som kom till bruket. Men han märkte snart att han ville mer än så och sökte sig vidare till konstutbildningar.
”Det är en lyx att få tid att hitta sin kärna!”
Sedan ett par år tillbaka driver han glashyttan Sthlm glas tillsammans med Simon Klenell i den gamla porslinsfabriken i Gustavsberg. Där blåser de sitt eget glas. För att finansiera hyttan blåser de även åt andra konstnärer.
”Simon och jag kompletterar varandra bra med våra olika specialkunskaper.”
Rasmus Nossbring är född 1991 och bosatt i Stockholm. Våren 2021 tog han sin masterexamen på Konstfack. Sedan 2014 tillbringar han också några veckor varje sommar på Pilchuck School of Glass. Hans skickligt formade glasskulpturer har redan synts på många utställningar både i Sverige och utomlands, och han finns representerad på flera museer, bl a Nationalmuseum i Stockholm.
Se även www.rasmusnossbring.com och www.instagram.com/rasmusnossbring/
